Holger kunde inte förstå varför han skulle vara rädd för Jesse. Vad hade han att frukta från en svart musiker som över några oktaver på pianoklaviaturen kunde spänna en melodi runt hela solsystemet?
Linet, flickan som Holger lever med, är däremot rädd. Hon oroar sig för vad Holger planerar tillsammans med den nyckfulle tyske flygkaptenen och varför ingenting i Holgers liv är vad det förefaller att vara.
Och var ligger den egentligen, den där planeten dit Jesse så lätt som i några ackordföljder kan ta Holger?
I Niklas Rådströms roman De svarta tangenternas planet – en fristående fortsättning på Drivved från Arkadien – möter vi åter Holger Ekeland. Det har nu blivit 1920-tal i Stockholm, en tid som pendlar mellan extas och depression medan staden försöker ikläda sig skepnaden av metropol.
