En underjordisk dagbok

”Jag är en sjuk människa … arg och elak. En motbjudande människa …” Så inleds den kanske mest säregna av alla Fjodor Dostojevskijs romaner, En underjordisk dagbok, som Lind & Co nu presenterar i en efterlängtad nyöversättning av Barbara Lönnqvist, som häromåret gav ut en kritikerhyllad volym med ett urval av Anna Achmatovas dikter och som dessförinnan översatt bland andra Leo Tolstoj och Danilo Kiš.

Romanens dagboksskrivare och berättare är en före detta tjänsteman som dragit sig tillbaka till sitt kyffe i utkanten av Sankt Petersburg sedan han fått ett mindre arv. Här isolerar han sig – går under jorden – och gör i sin dagbok häftiga utfall mot den samtid som han inte vill – eller kanske snarare inte kan – inordna sig i. Bland allt han funderar över finns just skillnaden mellan att vilja och att kunna. I detta tänker han fritt på ett vis som känns omvälvande än i dag.

En underjordisk dagbok är en alltigenom tankeväckande och djupt fängslande roman som med tiden kommit att räknas som en av Dostojevskijs allra främsta och vars ryktbarhet bara fortsätter att växa. Den har tidigare kommit ut på svenska under titeln Anteckningar från källarhålet, men som Barbara Lönnqvist påpekar i sitt efterord är detta ”källarhål” en felöversättning som följt med från den tyska översättningen av romanen.

Här ges nu detta verk, en svensk språkdräkt som bättre överensstämmer med originalet och som gör den arma men okuvligt upproriska dagboksskrivaren till en medmänniska vars röst hotar att drabba oss med en kraft som kan förändra liv.

 

Fjodor Dostojevskij (1821–1881) räknas som ett av världslitteraturens genom alla tider största namn. Bland hans mest kända romaner finns Brott och straff, Idioten och Onda andar. En underjordisk dagbok (Zapiski iz podpolja) lät han publicera 1864 i sin och brodern Mihails tidskrift ”Epoha” (”Vår tid”).