— Den blomstertid nu kommer, sjöng Berit. — Mmmmed lust och fägring stor, skrek Frida och hoppade på ett ben längs trottoarkanten. Sommarlov! Jättehärligt. Ingen skola på en hel evighet. Men så kom hon att tänka på något och stannade. — Jag undrar hur en fägring ser ut. Jag tror det är som en jättestor, gul smörblomma. — Sss, fnös Berit. Vad du är barnslig! Du hörde väl att fröken sa, att fägring är något som är vackert. — En stor, gul smörblomma är väl vacker? sa Frida. Jag har sett en så häääär stor. — På landet där vi ska vara i sommar finns det blommor som är så hääääär stora, skröt Berit. Så puffade hon till sina gröna glasögon och satte näsan i vädret så att hon såg så där mallig ut som bara hon kunde.
