Homo sum : om det mänskliga hos människan
  
Dela boken    
Homo sum - "Jag är människa" - är de inledande orden i ett välkänt stycke av den romerske komediförfattaren Terentius. Fortsättningen lyder: "Intet mänskligt är mig främmande." Det är ord som ännu efter 2 000 år är högst aktuella. Människan har ett mångskiftande ansikte och vi strävar hela tiden efter att förstå vem vi är. Men för att lära känna oss själva måste vi upphöra med att bara koncentrera oss på nutiden!

Homo sum är en bok om mänskliga problem, tankar och erfarenheter som inte begränsar sig till tid och rum - människor har i alla tider brottats med en rad återkommande funderingar och val. Författaren, historikern och kulturjournalisten Birgitta Kurtén-Lindberg tar sin utgångspunkt i att även äldre tiders människor kan lära oss något och hon rör sig med lätthet mellan historia och nutid. I en kraftfull inledning beskriver hon hur den humanistiska allmänbildningen satts på undantag i den svenska skolan, med katastrofala följder för humanisternas anseende, inte bara i den lärda världen utan rent generellt. De humanistiska ämnena är allvarligt hotade till exempel av de stora nedskärningarna vid våra universitet och den usla basen i grundskolan hotar också göra topparna dåliga. Författarens tes är att utan förmåga att samtala med det förflutna löper vi risk att bli ögonblickets fångar. Vi blir endimensionella, begränsade till den modernitetens värld som bara är en prick i hela tablån, ett flyktigt "nu" mellan "då" och "sedan", utan sammanhang.

Birgitta Kurtén vill få oss att öppna ögonen för det naturliga samarbete som historia och nutid borde dra nytta av, och hon presenterar i sin bok ett antal gamla tänkare från olika tider. Det handlar om människor av kött och blod, röster ur historien som aldrig tystnat, och författaren behandlar dem som om de fortfarande fanns mitt ibland oss. I persongalleriet finns stora humanister som Libanios som levde på 300-talet, Petrarca från 1300-talet, Erasmus av Rotterdam på 1500-talet och Martin Buber från 1900-talet.


När vi låter vår samtid begränsa vårt synfält fördummar vi oss. Det är föga troligt att det är just här, just nu, just i Sverige som mänsklighetens bästa verk produceras och de bästa tankarna kläcks. Klassikerna har inte blivit klassiker av en slump - de har klarat tidsprovet för att de ännu har något att säga! Vad vi inte tycks ha lärt oss eller åtminstone alltsomoftast lyckas bortse ifrån är att det funnits människor som tänkt kloka och universella tankar om våra mänskliga förutsättningar även om de levde innan vi själva föddes. Poeten och humanisten Petrarca sade: "Det är som om jag stod på gränsen mellan två olika folk, jag tittar både bakåt och framåt". I den lilla satsen formulerar han redan en av humanismens viktigaste uppgifter, att titta i backspegeln för att se vad som kan komma.

Ur bokens kapitelförteckning kan man saxa följande godbitar till rubriker:
- Hur länge är länge?
- Annat var det förr! Om tro, otro och Jesus
- De snuskiga vikingarna - vår stolthet?
- Kulturstolthet : JAG byggde Colosseum!
- Den totala kulturlösheten (en gruppvåldtäkt)
- Vitruvius gnissel o gnäll
- Nej, det är inte Luther - glädjen i syd och synden i norr
- Skall vi glömma Bibeln? Profeten Elisa och värstingarna
- Internets skyddshelgon: en tidigmedeltida lärdomsgigant
- Femhundra år före Freud: Petrarca och introspektionen
- Erasmus av Rotterdam: rätten att tänka själv
- Trendriktig forskning
- Prostitutionsdebatt i Finland
- och i Danmark (Socialbyrån fixar!)
- Den stora judefrågan: Vad hos judarna har förargat folk?
- Den svenska - och tillståndet i - skandalskolan



Boken utges som Svenska Humanistiska Förbundets årsskrift 2005. Förbundet agerar genom 35 kretsar som är spridda över Sverige och debatterar kultur och historia, och sprider kulturella värden och intressen genom att bland annat arrangera föreläsningar och resor. Medlemsantalet är ungefär 4 500
Visa mer