Hej, du verkar använda en webbläsare som vi inte längre stödjer. För den bästa upplevelsen av vår webbsida behöver du installera en ny webbläsare, t ex någon av följande: Chrome, Safari, Firefox, Edge eller Opera.
Vi använder cookies för funktionalitet på denna webbsida, som att hålla dig inloggad, för att mäta prestanda, och för marknadsföring. Läs mer om våra cookies eller välj cookies du accepterar på denna sida.
Il trovatore has been ruthlessly parodied. It is a tale of murder and mayhem, burned babies, roasted hags, would-be nuns, strolling minstrels and bad baritones. And indeed the libretto does call for a willing suspension of disbelief. The reward is in the music, a score as prodigally melodic as only the mature Verdi could write: the ‘Anvil’ Chorus, the ‘Miserere’ scene, two great tenor arias, a beautiful baritone aria – a richness without embarrassment.