Sommarvinden susar genom slåtterängen medan Karl Persson, järnvägsarbetare och torpare, genomlever sina sista månader.
Det är första året Karl och Maria är ensamma, de båda döttrarna har lämnat hemmet. Den ena dotterns studentexamen blir en stor händelse. Med möda genomför han resan, och sedan följer slåttern, där han hjälper till att räfsa; genom trötthetsvågorna känner han ändå att aldrig har gräset varit så grönt och frodigt. Under den följande tiden flackar hans tankar i en rundresa genom åren som rymmer dröm och längtan, ömhet och skräck. Ing-Marie Eriksson har i Sista slåttersommaren ännu en gång återvänt till den norrländska by som hon med sådan inlevelse skildrade i sina tidigare romaner Märit, I Getsemane och Segerhuva.
