Ett långt år var slut. För Antonia och Anastas hade det varit ett underligt, nästan overkligt år. Tillsammans var de nu på väg tillbaka till Arkhangelsk, tillbaka till det gamla, till Raija och alla minnen... Men först måste de ofrivilligt fira bröllop, och där detta skedde var seden att bröllopsnatten skulle beskådas av alla. Den skulle alla uppleva. Festen blev vildare och vildare, men båda visste att de måste klara detta, måste stålsätta sig. Annars kom de aldrig hem till Arkhangelsk.
